Idag så möter vi Stefan Nilsson på Trendgruppen, en av Sveriges mest aktiva trendspanare. Stefan dyker upp i TV4 på myhetsmorgon titt som tätt då han fyllt hela studion med design och prylar. Jag kommer ihåg första gången som jag läste något av Stefan och det var via nyhetsbrevet “det nya svarta” som Trendgruppen skriver. Stefan bloggar och föreläser om trender och design inför massa olika yrkesgrupper och är med och driver Designgalleriet i Stockholm. En man som har massor att göra men som också hinner odla en mustasch och skicka bild till formrepubliken när det behövs!

Hej Stefan, hur mår du idag?

Hallå Peter! Det är en bra dag. Det är ju min absolut högsäsong med massor av mässor som Formex, Stockholm Furniture Fair och en del internationella aktiviteter så jag far omkring och tittar, tycker och tänker – samtidigt som jag försöker hitta på egna, nya roliga saker i vår designvärld.

I design-Sverige är Du killen med koll. Vad är roligast i ditt arbete?

Att prata med människor. Låter kanske lite klyschigt men jag gillar att se vad som händer, hör hur folk resonerar och så klart att se en massa, massa saker. När jag är ute och tittar på design så letar jag framför allt efter design som har en tydlig tanke. Ett objekt som ställer en fråga om var vi är, eller resonerar kring saker som vi tycker är viktiga. Ett exempel på det är ju både det Front gör men också Åsa Jungnelius.

Du följer ju alla trender, vilken var den senaste trenden som du spontant kände; “näää, inte nu igen…” ?

Alltså, jag är galet trött på retro och nostalgi. Jag tycker det är för mycket tillbakatittande, för lite innovation och lite för mycket gammalt. Värst tycker jag nog om de där nyproducerade sakerna som ska se gamla och slitna ut redan när vi köper dem. Jag vill inte peka finger åt något specifikt företag med det finns en hel del danska företag (t.ex. House Doctor) som gör sånt.

Formex är precis avklarat och nu väntar Stockholm Furniture Fair. Vad har du för förväntningar på den?

Vi är ju på gång in i en lågkonjunktur och anti-konsumtionstrend. Det ska bli intressant att se om det finns några företag som förhåller sig till det på nåt sätt. Och det skrämmande 70-talet kan komma… Jag såg bilder från Lammhults och det verkar som att de ska relansera några roliga (kitschiga?) 70-talsklassiker.

Mässan är varje år. Jag tycker att det är för ofta, vad tycker du om det?

Nä, det tycker jag inte är för ofta. Däremot är det för få som använder tillfället att visa annan kreativitet. Man måste inte lansera nya produkter varje år. Tänk om man istället gjorde som italienska Moroso under möbelmässan i Milano gjorde en installation med solkatter och rök, för att visa en (!) ny stol. Tänk om OFFECCT istället för att lansera femton nya produkter istället gjorde en blomsterbutik där de trycker på sitt gröna, ekologiska resonemang.

Nu kommer en riktigt svår fråga; Vilken möbel anser du vara din absoluta favorit alla kategorier?

Rent privat så är det sängen. Jag skulle kunna leva utan alla möbler utom sängen… Men professionellt så är det något annat.

Det är en flytande gräns. Det måste vara en möbel som är tidstypisk och som resonerar kring en fråga. Jag kan tycka att Sting (Blå Station) är en sån möbel, kanske Imprint från Lammhults. Eller så tar men Fronts hästlampa. Alla de här tre produkterna har några år på nacken (kanske snart tio år) och det behöver mogna lite innan man vet om det är en blivande klassiker.

WoodWare / MaxLamb

Under hösten så påverkade engelska Max Lamb mig (http://maxlamb.org/). På ett galleri under London Design Festival så resonerade han kring det här med produktion och närproducerat. Han funderade, och funderade. Och till slut landade han i att se om det gick att göra produkter i hans studio. Alltså utan att skicka iväg saker för lackning eller slutproduktion. Närproducerat – men på riktigt. Inget fusk. Material från hans omgivning som produceras i hans studio. Han tänkte inte på om det var kommersiellt eller inte, utan experimenterade just kring om det faktiskt gick. Han kallade projektet Studio Ware (och produkterna Wood Ware).

Det projektet har inspirerat mig till det som vi ska visa på Designgalleriet. I höstas kom formgivaren Emma Olbers och ville göra en utställning med närproducerat. Jag berättade om de här tankarna och till Design Week så kommer vi visa produkter som är gjord av material från innerstaden i Stockholm. Alltså inte nära staden -utan i staden. Vad händer med träden som huggs ner (t.ex. tv-eken), djur som skjuts av och halm som klipps? Emma och jag har tittat på detta och Emma tar fram en hel kollektion med saker som är gjorda av material från staden. Intressant tanke…

Jag har förstått att du reser mycket i ditt jobb. Vad kan du absolut inte resa utan?

Bekväma skor. En snygg jacka.

Du har stöttat formrepublikens insamling i Mustaschkampen varje år. Hur kommer det sig?

Sverige har massor av bra design, men vi är lite rädda när det gäller kreativa projekt. Vi väntar hellre på att någon annan gör nåt. Jag gillade den innovativa kraften i Mustaschkampen. Kul, vågat och annorlunda. Sånt ska premieras.

Tillslut. Vad önskar du dig mest av designåret 2012?

Om man får önska vad som helst så önskar jag att vi i Sverige fick lite av den entreprenörskraften som finns i Danmark (och snart även i Finland) via Muuto, Hay, Mater och Normann Copenhagen. Varför startar inte motsvarande företag i Sverige?

Tack Stefan!